söndag 19 februari 2012

Sov du lilla videung...

Min älskade morfar har lämnat denna jord. Det känns så tungt, han var en av mina bästa vänner. Men försöker glädja mig åt de 30 år jag fick känna honom. I veckan blir begravningen och jag ska skriva ett minnestal.... så svårt! Och kommer jag att klara att hålla det?


"Han har funnits jämt. Och nu finns han inte. Han fattas mig. Han fattas mig så det skär i bröstet."-från Ronja Rövardotter

6 kommentarer:

Limestone by the Sea... sa...

<3 Ni verkar ha haft en fin relation, kramkram

Loppan sa...

Beklagar sorgen! Förstår att det kännas tomt. Kramar Maria

Hus Nr.5 sa...

Beklagar sorgen. Man får trösta sig med att dom levt ett långt och lyckligt liv. Men visst saknar man dom.. :(

Kram Verra

Anonym sa...

Kära vän!
Du kommer att klara det även om rösten spricker, vad gör det i en sådan stund. Du hade en fin kompis och vän i din pojkaktiga och roliga
morfar.
Kramar fån grannhuset.

vitadrömmarobusigabarn sa...

Tusen varma kramar till dig
Beklagar sorgen!
Kram Tina

Anonym sa...

Visste inte att din morfar gått bort!
Hoppas nu att begravningen blev underbart fin och han hörde säkert ditt tal. Han kommer säkert att följa dig i hela ditt liv!Känn glädje över att du fått träffa honom. Han var fantastisk!
Kram
Anette